I går va jag, Alex och Madde inne i stan, åt lite god lunch på Wanyes och letade stipendier på stadsbiblioteket. Vid två tiden bestämde jag mig för att göra ett litet besök på Panduro för att försöka hitta fina kuvert till ansökningarna, men då högg det till i magen igen! Riktigt tröttsamt att få så ont att de känns som man ska svimma. Jag trodde ju självklart att det var spiralen som dummade sig igen, så jag ledsnade och åkte in till akuten för att få ut den.

Efter en undersökning med ultraljud och läkaren berättar för mig att jag måste stanna över natten och eventuellt göra en operation. Det visade sig att jag har en ca 4cm stor systa. AJAJ! som tydligen har varit boven till allt magont de senaste veckorna...
Att höra läkarna prata om massa konstiga saker, försöka förstå hur allvarligt det är får antagligen vem som helst att få panik. Jag hatar sjukhus, blod, nålar ja nästan allt som har med sånt att göra och nu berättar de för mig att Alex skulle va tvungen att åka hem kl 19 och att jag skulle vara där själv! ALDRIG I LIVET, lite tårar och teater gjorde iaf att vi fick ett eget rum han och jag:D

Jag fick varken äta eller dricka utan fick bara dropp, lite tabletter för att lindra smärtan och sen var det bara att vänta. I morse fick jag göra en undersökning till med fyra närvarande läkare varav ultraljudsspecialist. de konstaterade iaf att systan var helt ofarlig och att den skulle försvinna av sig själv.phuu! Ingen operation vart de och resan på tisdag behöver inte flyttas på. Nu är vi äntligen hemma igen och väldigt utmattade efter alla bravader, tänk så mycket man ska behöva gå igenom! Att få ha någon så underbar som Alex vid min sida hela tiden tackar jag gudarna för, tack, tack, tack<3 Vet inte vad jag skulle göra utan dig!