Efter tre veckor i karibien med familjen Adams (varat nya smeknam av lokalbefolkningen, vet inte om vi ska ta de som nagot positivt, vad jag kommer ihag var den familjen ganska galen?!). Att bo 6 personer pa en segelbat ar en konst, tro mig, att bo 4 Berglundre, plus tva overenergiska pojkvanner pa en segelbat i tre veckor (och alla fortfarande stannat ombord) ar ett mirakel. Trots detta var det helt underbart att mota fyra valkanda och  solbranda ansikten pa flygplatsen i Grenada. FAMILJEN! Ett ar har gatt sedan de stod pa flygplatsen i Sverige och vinkade av oss nar vi lamnade kalles kaviar, sno och trygghet, efter manga timmars flygande och nagra mycket uppskattade dagar pa Puerto Rico sa var vi alla samlade igen.... a herregud hur ska detta ga!
For de som kanner min familj vet att vi har ett ganska hett temprament och massa persolighet (som latt hamnar pa kant, men ocksa har det knappaste och roligaste tillfallerna), men oj sa bra vi haft det. Grenada ar en gron och bergig o, kant for sin rom och nutmeg. De forsta dagarna lag vi vid en fin ny Marina som hette Port louis, med lyxigaheter sa som pool, air con och fina duschar. Vi seglade vidare till Pickely bay dar vi lag for ankar. Dagarna spenderades at att sola och bada, ett forsok till att slappna av med en bok. Men nej, Alex och Dennis har inte oppnat en bok (tror att de har smygdamp), dessa tva killar har inte spenderat manga timmar med att sitta stilla, om det inte forsoker slita uppa stora barakudor(fisk) ur vattnet, simmar de i kapp fran baten in till stranden (nagot jag aldrig ens skulle dromma om), ett konstat lekande och jag och Moa har riktigt fatt gomma oss for att kunna slappna av i en sekund. Tacka gud for att Dennis var med! En dag tog jag med killarna pa en hike som startade pa leriga stigar i regnskogen for att komma fram till ett mycket fint vattenfall som heter Seven sisters. Med lera upp till fotknolarna i en grym nerforsbacke, tog vi oss fram med vandringskapp och 80-ariga tanter i halarna pa oss. Och ja, detta var en ganska popular turist spot och aven fast det va sjukt imponerande att se gamla tanter och gubbar ta sig upp och ner for den hala stigen, sa kandes det inte som en ordentlig utmaning for oss. Val framme vid fallet fragde var guide om vi vill ta en "hike within the hike", och det var att sjalvklart fran vart hall. Han tog oss vidare upp for berget, dar ingen stig fanns, krypandes under stockar, over backar, genom forsande vatten i bergssprickor nadde vi ett helt fantastiskt vattenfall som vart aningen mindre, men utan turister och annat stoj. Trots att jag lyckades satta mig ratt pa arslet i leran, samtidigt som jag tittade pa killarna som hoppade fram i djungeln som rena rama Moglies sa ar detta ett minne jag sent kommer att glomma. 
Pa vagen tillbaka fran vattenfallet berattade var riktigt trevliga privata guide om Grenada och visade oss Grand etang Lake, apor och staende utsikt. Vi flyttade baten vidare ytterligare en vik och kom bara langre och langre i fran St George som vi fortfarande inte hade vart inne i, sa jag och Alex bestamde oss att ta deras lokala buss dit (vilket ar en van som de trycker in ca 30 pers i och sedan kor som biltjuvar runt om pa de smala branta vagarna  och slapper av manniskor var det helst vill), vi lyckades ta oss in och tog ett varv runt en ganska liten stressig stad, at deras lokala matratt Roti som bestar av kyckling, potatis och curry inslagen som en wrap, riktigt gott och billigt! vagen tillbaka var inte riktigt lika lyckad och de tog oss tre byten av minivan, en massa forsok till vagberskrivingar for chaffisar i ett trangt baksate innan vi lyckades ta oss tillbaka till baten, trotta, lite irriterade men helt oskadda (efter det vart de inte mer lokal transport pa Grenada). Trakigt nog var vadret pa on lite till och fran med regn, och lokal befolkningen gjorde inget jatte intryck pa nagon av oss (forutom var guide da)annars nojda och glada bestamde vi oss for att aka vidare mot Tobago for nya aventyr och forhoppningar om att mota pa priater, men bara nagra timmar efter att vi lamnat Grenada som ett minne blott tog vi beslutet att styra mot Trinidad istallet for vinden var inte riktigt som vi hade forvantat oss... 

Nu ska jag ga och dricka en rum punch med Alex som har myror i byxorna, mer om var resa kommer snart!

Ma gott sa hors vi snart igen!!